Hur kom det sig egentligen att Stig-Anders hamnade på sjukhus t.ex? Ja, hade vi tagit med det i filmen så hade den blivit 20 minuter längre! Men boken berättar den osannolika och synnerligen dramatiska historien från början till slut. Och där finns mängder av andra.Många undrar om Madde och därför hon har fått ett alldeles eget kapitel.MAN KAN UNDRA hur Stig-Anders klarade av att plötsligt bli en av vårt lands mest berömda män. Han har faktiskt hamnat i två tidningars två topplistor över våra mest kända och beundrade personer!En rejäl del av boken handlar därför om vad som hände i samband med filmpremiärerna och våra färder till olika filmgalor mm. Stig-Anders i storstaden skärper hans unikum och han trivdes tillsammans med andra kändisar. Men han hade ju ingen aning om vem de var eller vad de hette. ”Heter och heter? Det enda viktiga é väl att di é bra mensker! Och stockholmarna får jag allt ta och vädera om. Di har varit rekorderliga allihop. Å hästar verkar di faktiskt tycka om!”I Stig-Anders sällskap inställer sig ofta frågan vad man själv är för en typ och hur man lever. Vems liv är bäst helt enkelt? Vem lever skonsammast för miljön? Och framför allt; vem är lyckligast? Min ovanlige vän ställer tillvaron och tolkningen av livsfrågorna på sin spets.Vem ÄR han egentligen? Och samtidigt frågar man sig oroligt: Vem är JAG själv? I Stig-Anders skugga kan man inte undgå att börja reflektera över sin egen tillvaro.FRÅN BOKEN:En präst besökte honom en gång i lagårn. Så småningom kom samtalet in på Stig-Anders sätt att leva. När kyrkoherden skulle gå vände han sig om i dörren, tittade allvarligt på Stig-Anders och yttrade de bevingade orden:”Detta ska du veta Stig-Anders: Det är du som är orginalet. Alla vi andra är bleka kopior.”Bilderna håller högsta internationella klass och de är många.RECENSION I ÖSTRA SMÅLAND/ OSKARSHAMNSNYHETERNA 20071208Peter Gerdehag går på djupet med Stig-Anders Svensson– Det är inte mig du filmar! Du filmar dig själv! Det är dig själv du filmar! Så är det alltid! Så har det varit nästan hela tiden.Det här utbrottet verkar ha blivit något av en utgångspunkt när Peter Gerdehag efter filmandet också skrivit en bok om den unika människan Stig-Anders. Det handlar nästan lika mycket om Peter Gerdehags förhållande till den tidlöse Hästmannen och hans värld som om filmens huvudperson.Filmen Hästmannen blev ju en stor succé och har visats för utsålda hus på biografer och i samlingslokaler över hela Sverige. När den visades i Sveriges Television fick den större publik än någon annan externproducerad dokumentär.Förmodligen har en majoritet av landets befolkning sett filmen och fascinerats av Hästmannens sätt ätt leva nära jord och djur, som en del av något ursprungligt.Peter Gerdehag går i boken om Hästmannen vidare och försöker reda ut sina egna känslor för och tankar kring den tjurskallige Stig-Anders som går sina egna vägar, som vägrar att lyssna på goda råd och förmaningar, som känner så stor vördnad för naturen att han blir förtvivlad när någon tar bort lite björksly och som klarar sig helt utan det moderna samhället, åtminstone så länge han är frisk.I tre år och tre månader följde Peter Gerdehag med sina kameror Stig-Anders, hans kor och tre ardennerhästar, "flickera". Om detta berättar han i ord och bild i boken som inte alls är något försök att visa filmen en gång till fast i bokform.I stället strävar Peter Gerdehag efter att komma djupare in i Hästmannens liv och att förstå sina egna reaktioner. Därmed blir han också ett ombud för alla oss andra som förbryllade uppslukats av berättelsen om den säregne skogsbonden på det småländska höglandet.– Stig-Anders kan i någon mån betraktas som en naturtillgång. En nationell tillgång. En mental tillgång, skriver Peter Gerdehag.Han är själv den mylla han brukar, den skogsmark han varligt sköter. Han är inte rädd för sin dynga, sina råttor och möss, sin svett och sin egen jord under naglarna.– Han representerar våra avslitna rötter bakåt till ett liv som vi alla någonstans inom oss vill återfå kontakten med, vi som har en längtan tillbaka till det riktiga livet.Att helt och hållet begripa sig på Stig-Anders Svensson är kanske inte möjligt. Men genom sitt levnadssätt, sina tankebanor med rötter i 1800-talet om inte längre tillbaka, framstår han som en varningsklocka för den så kallade civilisation som i den heliga tillväxtens namn rusar mot avgrunden.– Här står en enkel man, ett orubbligt litet skogstroll, rotbunden med sina marker och manar med hela sin existens till eftertanke och besinning, konstaterar Peter Gerdehag i sin bok som känns precis lika nödvändig som filmen om Hästmannen.Rolf Ljung”Han är helt enkelt osannolik, och trots sin spartanska och försynta uppen-barelse i grå och gröna kläder sprakar Hästmannen som ett tomtebloss på den moderna gps-beströdda himlen.”Citat ur Hästmannen av Peter Gerdehag