VAD ÄR GRUNDFELET MED DET SVENSKA DJURSKYDDET?
 
Eller mer precist, varför blev Stig-Anders av med sina ”flicker”? Sin älskade flock bestående av tre välskötta ardennrar i ett godkänt stall?
 
Förklaringen är komplex och det tog flera år innan jag verkligen fattade vad som hänt och viktigast av allt, varför. Sanningen fick nackhåret att resa sig, frustrationen att nå farliga nivåer för att sedan, gud ske lov, utmynna i ilska och ett driv att berätta för svenska folket om det märliga juridiska läget gällande djurskyddet i landet.
 
DEN FÖRSTA FILMEN 2006
Den första filmen, Hästmannen, visades första gången på biografer och på SVT2 under vintern och våren 2006. Nästan en och en halv miljon tittare såg den första sändningen på TV vilket var ett rekord i modern tid för en externt producerad svensk dokumentärfilm.
 
Eftersom jag filmade andra projekt föll Stig-Anders så småningom tillbaka på min priolista men plötsligt kände jag en obetvinglig dragning och jag kände i hela kroppen att jag bara måste åka och besöka Stig-Anders igen. Skumt men så var det. Så jag återvände i början av april 2010 och fann en energisk Stig-Anders mitt uppe i vårbruket. Han och flickera arbetade på åkrarna varje dag och de var i mycket god fysisk form men mentalt var Stig-Anders uppriven. 
 
Jag var ovetande om hans sinnesstämning men plötsligt gjorde han en hemlighetsfull paus i plöjningen och gick upp till brevlådorna för att kolla om ”brevet” från Länsstyrelsen hade kommit eller ej. Med tårar i ögonen berättade han att han länge väntat på detta besked. Skulle dom utfärda ett djurförbud eller ej? 
Jag blev minst sagt förbryllad och antog att det hela måste vara ett beklagligt misstag som snart skulle redas ut. Livet gick ju sin gilla gång och allt verkade vara i bästa ordning.
 
 
DJURFÖRBUD I FÖREBYGGANDE SYFTE
– Man påstår att jag inte släppte ut hästarna under större delen av förra vintern, men det är ju lögn, berättar Stig-Anders. – Det blev snöstorm och 15-20 minusgrader i tre dagar och jag hade arbetat mycket hårt med hästarna i skogsbruket och sedan körde jag 14 stora lass stock till sågen och lika många lass tillbaka med nysågade bräder fram till dess stormen slog till. Det har sågägaren skrivit brev om till dom.
Både jag och min kompis Jan-Åke försökte med alla medel få ut hästarna men de vägrade. Det har Jan-Åke Gustavsson vittnat om under ed. Hästarna ville väl vila sig och bli torra. Och hur flyttar man en ardenner som inte vill? 800 kilo häst. Jag slår inte mina hästar. Dessutom var det risk för snöras från ladugårdstaket och i en grannby dog en man under snön när den rasade av hans lagårdstak någon av dessa dagar. 
15 personer har skrivit till förvaltningsrätten och intygat att jag just denna vinter så gott som dagligen arbetat hårt med djuren. Deras brev avslogs som det stod i domen ”utan beaktande”. 
Dom säger att djurskyddshandläggaren har den obeskrivliga makten att fälla folk utan riktiga bevis. Kan det verkligen vara sant? Min jurist Berndt framhöll i rätten att hon inte ens hade ett foto av den orörda snön men det verkade hon inte behöva…
 
Hur kan detta vara möjligt?
 
TOLKNINGSFÖRETRÄDE
Djurskyddsinspektören har tilldelats något som kallas för ”tolkningsföreträde”. När ärendet överklagas av den drabbade djurägaren till förvaltningsrätten beviljar rätten handläggaren ”tolkningsföreträde” lite slappt, eftersom rätten själv inte är en expert på djurskydd. Då är det tryggt att förlita sig på någon annan. Det förenklar och snabbar upp ärendet. Men hur blir det med rättssäkerheten då?
Det visades inte ett enda foto som kunde styrka handläggaren påstående om att hästarna stått inne. Sanningen är att det inte behövdes eftersom hon just har tilldelats detta ”tolkningsföreträde”. En allvetande, trovärdig, oförvitlig expert.
 
Tilläggas bör att lagen om hästars dagliga utevistelse trädde i kraft den 1 augusti. Stormen vi pratar om drog in ett halvt år innan lagen började gälla! Även detta faktum ”lämnas utan beaktande” av Förvaltningsrätten ett år senare när Stig-Anders överklagar.
Dessutom står det i föreskrifterna, de som alltså inte hade börjat gälla än, attundantag för daglig utevistelse kan gälla vid svåra väderförhållanden. Djurägaren väljer då efter eget omdöme.
 
– Till saken hör att man kan undra varför inspektören kom just då, under stormens andra dag, när hon inte besökt mig på ett bra slag innan dess? Varför just då? Jo, för att man sa att det inkommit en ”anonym anmälan” till lst(länsstyrelsen i Jönköping) om att någon inte sett mina hästar ute någon dag. Så inspektören kommer hit och ser inga spår i snön och hävdar sedan att de inte varit ute på hela vintern! Men hon tar inga foton. Hon har ju inga begrepp om hur det är att arbeta hårt med ardennrar under vintern. Och att spår driver igen när det blåser och snöar. (Filmarens anmärkning: Denna vinter var den första och hårdaste av tre extrema vintrar i rad på mycket länge. Jag filmade samtidigt till filmen Landet som inte längre är på en gård utanför Kristdala som jag dokumenterat ihärdigt sedan 1980. För första gången sedan 1978, då jag flyttade till trakten, gick det att åka skidor rätt över alla trägärdesgårdar just denna vinter!)
 
Stig-Anders:
– Någon i grannskapet har anmält mig anonymt massor av gånger. Det kan vem som helst göra mot en djurägare de inte gillar. Man kanske vill åt marken eller bara jäklas. Djurskyddsinspektören kan ju också påstå att någon ringt, fast ingen gjort det, och sedan åka ut och inspektera bäst de vill. Dom har all makt och kan på det viset trakassera en djurägare hur många gånger som helst.
 
– Jag började vänta på det där brevet om djurförbud eller ej redan i mars men det dröjde ända till augusti innan de kunde bestämma sig. Chefsjuristen sa till pressen att det var för att det var ett så komplicerat beslut så han behövde hela sommaren att fundera på. Hur illa kan det ha varit med mina hästar i så fall?
Sedan, när de hade funderat på frågan ett halvår, och brevet med djurförbudet väl kom, säger dom att det är i förebyggande syfte som jag får djurförbudet redan den 1 oktober. Snart blir det ju vinter och de tyckte synd om hästarna i förskott. Man får djurförbud i förebyggande syfte liksom. Hur försvarar man sig mot sådant? Mot något som inte har hänt än? I förskott? Men inspektören har som sagt ”tolkningsföreträde” när man överklagar.
 
 
 
DRABBADE DJURÄGARE BLIR STRESSADE OCH FÖRVIRRADE – ETT LÄTT BYTE
Många djurägare som hemsöks av djurskyddshandläggare har ingen aning om hur svår sits de faktiskt befinner i. Det juridiska läget är verkligen snårigt och det man normalt vet om hur ett brottmål ska passera rättsmaskineriet gäller märkligt nog inte här i förvaltningsrätten och därför kan systemet lätt nita djurägaren som inte vet vilka rättigheter man har och hur man lägger upp sitt försvar.
 
Den följande texten beskriver hur nästan alla beskyllda djurägare upplever sin situation och varför de förlorar mot övermakten. 
 
Först blir man skakad och jätterädd men vet att allt ihop ändå bara är hittepå-sagor och därför blir man efter lite analyserande övermodig när man tänker på på hur man fan i mig ska ”krossa systemet” när man naivt överklagar till förvaltningsrätten. Där tror man att man snabbt och entydigt ska bevisa att man är oskyldig, handläggaren ska stå där med skammen och rodna med byxorna nere och man själv vandrar hemåt som en stolt, fri man. Ack vad många bedrar sig.
 
Dock finns det experthjälp i form av en avhoppad djurskyddshandläggare som kan allt ihop utan och innan. jag rekommenderar drabbade att kolla:
 
 
Jan-Erik Andersson säger själv att hans klienter blir glada för att han räddar dem men också förbannade på att en sådan som han ska behövas i en äkta rättsstat. Ett sorgligt faktum är att mycket få djurägare klarar sig helskinnade utan en insider-expert vid sin sida.
 
”STIG-ANDERS HAR UNDANHÅLLIT SALLY”
– En annan graverande omständighet enligt inspektören var att jag ”undanhållit” Sally. Det började med att hon vid en inspektion påstår sig ha sett ett sår på Sallys framben. Beviset är ett foto på Sally som står en bit bort i skogen i högt gräs. Alla tre hästarna gick på skogsbete just då. Man ser varken sår eller något annat underligt på bilden. Hon kanske hade stuckit sig på en pinne och fått ett litet sår och det är sådant som kan hända när de går på skogsbete. Handläggaren på lst i djurskyddsfrågor, dvs djurskyddsinspektörens bevis, är ett otydligt foto där hon påstår att Sally har ett sår.
 
Det står tydligt i föreskrifterna att en handläggare på lst inte är en expert. Om handläggaren hittar något misstänkt skall en expert tillkallas, t ex en veterinär. Då först blir det ett bevis som håller i tingsrätten, ”bortom varje rimligt tvivel”. Speciellt viktigt är detta om ”förseelsen” blir ett s.k. ”föreläggande”. Tre förelägganden(anmärkningar) som inte åtgärdas leder tilldjurförbud, d.v.s. i praktiken ett livslångt näringsförbud, eftersom Hästmannen inte kan sköta sin gård utan sina hästar. En finansman försnillade över två miljarder kronor för något decennium sedan, han fick så småningom näringsförbud i lite över två år! Det tyckte man var ett hårt straff. Här handlar det om att någon kanske såg något och presterar ett foto av en häst på avstånd som vederhäftigt bevis, vilket i sin tur leder till ett livslångt näringsförbud. Står ”brottet” i paritet med anklagelsen? Är detta verkligen rimligt?
 
LÄNSSTYRELSEN BEHÄRSKAR FÖRVALTNINGSRÄTTEN
Mycket häpnadsväckande med historien, bortsett från att det blev droppen som fick Stig-Anders bägare att rinna över och ledde till ett livslångt djurförbud för klöv- och hovbärande djur, är att cheferna och juristerna på lst i Jönköping inte tog handläggaren i örat och krävde att hon följer lagen och de bestämmelser som finns! Där finns ju flera jurister, t.o.m en chefsjurist hos dem.
 
Men allra mest chockerande är det faktum att även förvaltningsrätten lallar med när Hästmannen överklagade djurförbudet fyra månader senare. Enligt Stig-Anders jurist Berndt Eriksson är detta mer regel än undantag runt om i rikets förvaltningsrätter. Man har abdikerat från sina skyldigheter enligt lagen och låter lst införa egen praxis. 
 
Först hade vi länsrätter men de omvandlades till förvaltningsrätter när Sverige gick med i EU som ett krav från Bryssel. Syftet var att stärka ”den lilla människans rätt” och försvåra myndighetsförtryck mot medborgaren.  Förvaltningsrätten har i stället omvandlats till instansen där en djurägare nästan aldrig kan få rätt! Med några få undantag, t ex en domare Bratt i Malmö som ibland både tänker själv men framför allt följer förvaltningslagens 17§ där det står att om nya viktiga bevis framkommit som talar till den anklagades fördel, skall detta beaktas
 
I stället säger förvaltningsrätten i Jönköping att ”här tar vi inte upp själva sakfrågan(man utgår från att lst fattar kloka och väl avvägda beslut) utan kontrollerar enbart om ärendet gått den rätta vägen genom rättsmaskineriet”, vilket det ju enligt dem själva har, i och med den nya rutinen som lst fått igenom och förvaltningsrätten så okritiskt anammat. Olagligt, skulle jag vilja påstå. Och ofattbart att det inte finns några kontrollfunktioner och uppföljningar av domar som kan räta upp den havererade juridiska skutan. JO finns visserligen men deras beslut ses mer som rekommendationer och ignoreras.
 
Detta får till följd att även om den dömde djurägaren kan uppbåda många nya vittnen och fotografier och dessutom alla experter som finns i hela landet och som alla talar till dennes fördel och fullständigt krossar inspektörens utsagor, så lämnas allt detta ”utan beaktande”. Inspektören har ”tolkningsföreträde” och djurägaren står där förvirrad och känner sig rättslös. Man tror att det finns en chans via ett överklagande till förvaltningsrätten och det kan det också göra enligt t exwww.eubonden.se(se ovan) men lst vet att nästan alla anklagade inte vet sina rättigheter och hur slipstenen ska dras. I praktiken är de rökta på förhand. Ska vi tillåta ett sådant rättssystem i vår demokrati?
 
STIG-ANDERS GÅR I FÄLLAN
Sålunda, handläggaren påstår sig ha sett ett sår på Sallys framfot. I förvaltningsrätten säger inspektören att hon ”lät Stig-Anders själv tillkalla en veterinären”, vilket alltså hon själv borde ha gjort för att få ett hållbart bevis(hon är ju som sagts ingen expert och speciellt inte på området hårt arbetande arbetshästar). Detta luriga och oegentliga drag från hennes sida blev Stig-Anders fall, visade det sig senare. Och är dessutom mycket billigare för lst samtidigt som man kan nita djurägaren senare. Två flugor i en smäll samtidigt som det ser bra ut i statistiken där man med höga siffror visar på sin handlingskraft.
 
Kort efteråt tillkallade Stig-Anders en veterinär för en åkomma Mona hade och bad honom även undersöka Sally samtidigt. Alltså exakt det som inspektören hade uppmanat honom att göra. En kamrat och före detta hästägare, Sivert Liljenberg, var med vid detta tillfälle.
– Både veterinären och jag undersökte frambenet och vi båda sprang sedan runt med Sally och ingen av oss kunde se varken ett sår eller att hon haltade.
Veterinären behandlade Mona men ville inte ta betalt för undersökningen av Sally eftersom det inte var något fel på henne. Därför skrevs det inget kvitto för henne och därför kunde inspektören senare hävda att Stig-Anders hade ”undanhållit” en häst! Alltså inte fullföljt sin skyldighet enligt föreläggandet. Därmed var han rökt. Beviset är att Stig-Anders inte kan visa upp ett papper att han låtit undersöka Sally.
 
Både Stig-Anders och Sivert häpnade över hennes agerande och Sivert skrev minst tre brev och ringde flera gånger till inspektören men Sivert avfärdades kategoriskt. Och veterinären, han sa att han inte mindes något alls från just det besöket… vilket är självklart eftersom det ärjournalföringskrav för legitimerade veterinärer och han ville självklart inte riskera sin legitimation!
 
När Stig-Anders överklagade till förvaltningsrätten vittnade Sivert Liljenberg under ed om ovan sagda men inspektören avfärdade detta eftersom inget påtagligt fanns skrivet av veterinären. Hon ansåg därför att Sally var ”undanhållen” och att ett djurförbudet därför var helt i sin ordning trots att alla hästarna var i perfekt skick och stod i ett stall som hon själv hade godkänt bara några månader innan djurförbudet trädde i kraft. 
 
Stig-Anders hade ramlat i hennes grop vilket inte var ett dugg underligt eftersom den var försåtligt grävd. Men det är inte rimligt att Stig-Anders skulle ha kunnat veta att det är inspektörens skyldighet och inte hans, att skaffa giltiga bevis genom att tillkalla en veterinär! På detta sätt hade hon plötsligt fått till en inverterad bevisföring.
Sivert Liljenberg skrev tre brev, han ringde till henne och vittnade senare under ed men detta lämnade förvaltningsrätten ”utan beaktande” vid överklagandet. Det visade sig att inspektören har sitt ”tolkningsföreträde” som gäller även om hon inte fullgjort sina plikter genom att inte tillkalla veterinär eller annan expert(t ex hovslagare) och dessutom varit oförmögen att ta entydiga fotografier. Alltså inte haft förmågan eller ambitionen att framställa bevis ”bortom varje rimligt tvivel”. ”Bortom varje rimligt tvivel” måste rimligen gälla eftersom en fällande dom kan leda till så livsomvälvande konsekvenser för näringsidkaren att bevisen måste vara starkast möjliga.
 
Hela processen har utvecklats till ett obevekligt, straffande system som inte lämnar utrymme för positiva noteringar utan allt ackumuleras i lst:s pärmar till dess katastrofen är ett faktum. Utmärkt omsorg nämns aldrig med ett ord medan minsta misstanke väger tungt och därför kan man få uppfattningen att många djurägare är kompletta idioter på djurhantering. De blir med rätta riktigt skraja, rent av blockerade när makten hemsöker deras gårdar. Så har Stig-Anders reagerat genom åren. Han har stått där ensam med hatten i hand, stammande och slingrande i en väldig gråzon där han inte har en ringaste aning om sina rättigheter. Han har själv berättat att han blivit så skräckslagen när hon gormat och stått i att han knappt kunnat tänka klart och förmodligen framstått som en idiot i tjänstemannens ögon. Och idioter ska inte ha djur.
 
Eubondens bestämda rekommendation är att aldrig ta emot handläggarna ensam, ordna så att någon kommer med som stöd och vittne. Man har rätt att säga att det inte passar just nu medan man ringer en vän. Fotografera och filma hela inspektionen. 
 
”BORTOM VARJE RIMLIGT TVIVEL”
Det är nämligen på det viset att ett djurförbud betraktas som en så allvarlig påföljd för den enskilde att ”brottet skall polisanmälas” så det blir ett brottmål i tingsrättenAll misstanke om brott skall faktiskt åtalanmälas! Där hamnar alla grövre brott och där måste det finnas ”bevis bortom varje rimligt tvivel” för att fälla någon. Sådan är lagen.
 
 
Hur kan det då komma sig att den före detta hästägaren Stig-Anders Svensson kunde dömas till djurförbud om man beaktar ovanstående fakta? 
Sanningen är att det borde varit omöjligt! I tingsrätten hade detta inte kunnat hända. I tingsrätten behövs det nämligen ”bevis bortom varje rimligt tvivel”.
 
MEN VARFÖR GICK DET ÅT PIPSVÄNGEN FÖR STIG-ANDERS? 
Länsstyrelserna tog över djurskyddet från kommunerna årsskiftet 2008-09 eftersom man ville effektivisera arbetet och se till att enhetligare bedömningar av djurägare skulle ske. Problemet var att många inspektörer hoppade av och det blev brist på kunnigt, erfaret folk. Samtidigt hade man en hög svansföring, ”Världens hårdaste djurskydd” lanserades och uppfattades som något beundransvärt av alla. Vem vill inte djurens bästa? Den nya myndigheten ville bevisa sitt berättigande och sin handlingskraft och man drog ut i uniformer som påminner om polisens som en pikéstyrka mot djurägare. Rådgivning och information föll tillbaka och man blev mer som en attackerande djurpolis. Djurägaren och rättssäkerheten blev underordnade jakten mot påstådda djurplågare.
 
Många kände sig nog som korsriddare i kamp för en god sak. Man uppfylldes av helig ande och skulle jävlar i mig göra gott där ute i den osmakliga, onda världen med massor av plågade djur och illasinnade, inkompetenta djurplågare. Och oj vad det polisanmäldes, precis som man ska, men ve och fasa, tingsrätterna underkände bevisföringen i en sådan omfattning att för få djurägare blev fällda. Tingsrätterna tycket helt enkelt inte att bevisen höll vilket fick till följd att lst:s staplar och diagram såg anorektiska ut. Länsstyrelsernas underhuggare tyckte en väldig massa men tingsrätten krävde ju ”bevis bortom varje rimligt tvivel” och det kunde man förfärande ofta inte prestera.
 
Man får inte kalla allmänna tyckanden för bevis. ”Korna råmade. Grisarna såg törstiga ut. Kalven saknade sin mamma, Djuren verkade så ensamma.” Uttalanden som dessa förekommer ofta men har inte i en rättssal att göra. Handläggarna  skriver så ändå eftersom de kan väcka sympati för t ex ett djurförbud hos allmänheten i lokaltidningen eller på okunniga nämndemän. Man iscensätter en hjärteknipande dramturgi.
 
Så vad göra för att ändå rädda djuren och oskadliggöra djurplågarna där ute i landskapet? Man insåg att tingsrätterna var det begränsande nålsögat men hur skulle man kunna vinna sina brottmål med tingsrätterna som effektiva spärrar?
Ur detta behov föddes en genial, beprövad lösningen. En metod som alltid funkat där den införts i stor skala, t ex i Östtyskland, Sovjetunionen och andra diktaturer där man inte är så noga med mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Ditåt sneglade chefsjuristerna på lst. Diktaturerna satt på lösningen.
 
Man bestämmer sig helt enkelt att ”brotten” som lst hittar hos djurägare inte längre är att betrakta som ”brott”, de blir mer som förseelser och då behöver man inte polisanmäla misstänkta djurägare till tingsrätten. Myndigheten får själv makten att avgöra om ett djurförbud ska delas ut. Det kallar man för en ”administrativ åtgärd”. Man går på så vis runt tingsrätterna eftersom målet på detta vis inte hamnar där. Djurplågeri är inte längre ett brott! Juridiskt sett. Rättssäkerheten är därmed borta men statistiken blir plötsligt bra och man kan slå sig för bröstet som det godas hantlangare. Man vinner varje mål efter denna abrovink. Vidare börjar man kalla sig experter i alla sammanhang och pressen sväljer allt detta, liksom förvaltningsrätterna och tingsrätterna.
 
HANDLÄGGAREN BLIR HELA RÄTTSYSTEMET
Handläggaren på lst i djurskyddsfrågor(som alltså inte ska betraktas som en expert i paritet med veterinärer eller hovslagare) blir i ett slag:
 
1. Polisen som ger sig ut och upptäcker något som verkar vara brottsligt enligt sitt ”tolkningsföreträde”(någon ”undanhåller” t ex en häst, eller man påstår sig se ett sår på en häst som står 15 meter in i ett skogsbryn, eller man kanske står i snöfallet och bestämmer att dessa hästar kan inte ha varit ute på hela vintern).
 
Man blir i nästa blink:
2. Åklagaren och kan själv dra slutsatsen att detta är så allvarligt att man yrkar på djurförbud. Sekunden senare är man även:
 
3. Domaren som fastställer att ett djurförbud måste fastställas via en ”administrativt åtgärd”.
 
Som grädde på moset, eller för Stig-Anders salt i såren, blir handläggaren på sitt grå tjänsterum även:
4. Lagstiftare
Eftersom man vid behov kan utfärda egna lokala lagar(man kallar det föreskrifter). Stig-Anders drabbades som bekant av ”fyra-metersregeln” vilken säger att han inte får komma närmare något hov- eller klövbärande djur än fyra meter. 
Därmed är handläggaren även en lagstiftande myndighetsperson och har en egen gräddfil förbi både riksdag och regering som egentligen sitter på den lagstiftande makten.
 
Puts väck med ”bevis bortom varje rimligt tvivel” och djurägaren står där fullständigt rättslös inför ett egentillverkat rättssystem som man inte ens benämner som ett rättssystem. Det heter ju administrativa åtgärder.
 
Visst ska vi ha ett bra djurskydd men det måste först och främst vara rättssäkert.
 
MEN MAN KAN JU ÖVERKLAGA TILL FÖRVALTNINGSRÄTTEN? 
Ja, visst, det kan man men där har rättspraxis kidnappats av lst och förvaltningsrätten kan bara dansa med har det visat sig. Man måste ju kunna lita på en annan myndighet resonerar förvaltningsrätterna, och vem vill inte djurens bästa? Alltså befattar sig förvaltningsrätten inte med själva sakfrågan oavsett hur många nya experter, nya vittnen eller fotografier djurägaren kommer dragandes med. Det grundläggande problemet är att när lst medvetet kastar in skit i systemet för att vinna över djurägaren till varje pris har förvaltningsrätten ingen möjlighet att rätta till de ”fakta” som lst påstår sig ha. Ajöss med rättssäkerheten för djurägaren.
 
FINNS DET EN RÄDDNING?
Så sent som i december 2013 slog JO(justitieombudsmannen) fast attom anklagelserna är så allvarliga att en dom kan leda till ett djurförbudSKALL detta polisanmälas, precis så som det faktiskt står i lagen! Detta svar föranleddes efter en fråga från Berndt Eriksson, Stig-Anders jurist. Men vad hjälper det Hästmannen och alla hans olycksbröder så här i efterhand? Dessutom har det visat sig att lst ser JOs utsaga enbart som en rekommendation. Kort sagt de skiter i JO och fortsätter på den redan inslagna vägen.
 
Om vi medborgare inte säger ifrån och det mycket snabbt och kraftfullt, kommer denna nya ordning att befästas, och förvaltningsbeslut kommer att drivas helt utanför allmänna domstolar och de kommer att hålla i hela kedjan från angiveri till slutgiltig dom, självklart till myndighetens fördel, precis som i dagsläget. Tänk er om detta sprider sig till andra samhällssektorer, kanske delvis som en besparingsåtgärd i tuffa tider?
Denna nyordning kommer att frigöra resurser på de allmänna domstolarna och myndigheterna kan driva sina mål helt som de vill, utan insyn, och i strid med det mesta vi trodde var förknippat med ett fritt demokratiskt land med ett adekvat rättsskydd. Eftersom det här systemet ger många snabba domar sparar samhället mycket pengar vilket kan fresta myndigheterna att införa det på andra områden än djurskyddet. Vår demokrati urholkas än mer.
Det, som kallas ett straff i alla andra länder, kallas alltså här en förseelse vilket leder till en ”administrativ sanktion/åtgärd”, dvs det är i praktiken ett straff som utdöms men utan prövning i en riktig domstol. 
 
Man dribblar med ord och begrepp vilket leder till att man i inte dömer en person i FR, utan en handling. I TR dömer man personer. 
I min värld är den skillnaden enbart påhittad för att kunna sätta dit en viss kategori människor så effektivt, snabbt och billigt som möjligt.
 
 
SVERIGE BRYTER MOT EUs DIREKTIV
I EUs direktiv, alltså lagstiftning, som faktiskt står över den svenska nationella lagstiftningen och är den som gäller för varje medlemsstat, står det klart och tydligt att den stat som vill tillämpa någon annan nivå på sin lagstiftning måste anmäla detta till EU-kommissionen och få avvikelserna godkända innan de kan träda i bruk. Det gjorde Sverige 2003 och sedan har hela denna perverterade handläggning av djurskyddsdomar införts utan någon som helst kommunikation och godkännande från EUs sida.
Efter att Hästmannens jurist Berndt Eriksson ihärdigt bombarderat de svenska myndigheterna med info om detta laglösa tillstånd i landet slängde jordbruksverket i all hast in en del papper till EU-kommissionen i november 2013. Men bara som allmän information. Man har fortfarande inte ”kommunicerat” och viktigast av allt, fått de nya föreskrifterna godkända. Svenska staten beter sig alltså som om Sverige inte är med i EU i denna fråga. Detta är ett fördragsbrott i stor skala och innebär i förlängningen att väldigt många djurägare kan hävda att de blivit dömda på helt olagliga grunder! 
Alla svenska partier vill att Sverige ska få ha snuset kvar. EU har sagt att snus inte får finnas och därför kommunicerar nu svenskarna intensivt för att få ett undantag från EUs regelsystem. Det har man hållit på med i flera år och än vet ingen hur det kommer att sluta. Djurskyddet har inte kommunicerats seriöst på över ett decennium!
 
BERNDT ERIKSSON VISAR EU PÅ DET SVENSKA FÖRFALLET
I landet finns det nu ett stort antal fd. djurägare som drabbats av djurskyddet och därmed blivit av med sina levebröd på livstid. Ett 30-tal av dem har vänt sig till Berndt Eriksson, Hästmannens jurist, och Berndts vapendragare Ulf Pettersson för att be om hjälp. Alla dokument rörande dessa fall har dessa sedan vidarebefordrat till EU. 
Tjänstemännen i Bryssel har tackat och nu går det rykten om att EU förbereder inspektioner mot Sverige rörande jordbruket och djurskyddet. Då kanske Sverige kan ställas inför rätta för fördragsbrott.
EU har upprepade gånger påpekat att alla medlemsstaterna måste implementera de mänskliga rättigheterna i all sin lagstiftning. I den är rättssäkerheten en tung post.
Vidare inpräntar man att proportionalitetsprincipen gäller i rättsutövningen. Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip som innebär att det skall råda balans mellan mål och medel. Alltså måste det finnas en rimlig balans mellan brott och straff
Lst har utdelat många djurförbud efter att man slagit ner på små detaljer i djurhållningen. Man bryr sig egentligen inte om hur djuren mår. Någon centimeter hit eller dit är viktigare.
 
En före detta djurägare överklagade till förvaltningsrätten i Malmö och bonden ville ha mig som ”expertvittne” eftersom jag hade filmat hans amkor och kvigor i flera veckor innan de togs ifrån honom på grund av ”akut lidande” eftersom de var ”skitiga och utmärglade” som ett generellt omdöme. Inte ett enda foto på enskilda djur kan bevisa detta. Jag tog även dit två andra oberoende veterinärer som inspekterade djuren medan jag filmade deras kommentarer. De hade verkligen inget att invända mot skicket på djuren. Tvärt om. En av dem utbrast med glödande ögon(medan jag filmade)
– Detta kan inte handla om dessa djur! Det måste finnas andra drivkrafter bakom!
Och det gör det verkligen. Handläggaren på lst i Kristianstad, utan någon som helst formell utbildning, har varit förgrymmad på djurägaren redan innan han blev ”inspektör”. Här kom hämnden som han ju kan utöva riskfritt i detta rättslösa läge.
Nåväl, som ”expertvittnet” på förvaltningsrätten i Malmö utbrast jag så småningom:
– Detta handlar ju inte ett dugg om hur djuren har mått?!
– Nä, svarar lst:s chefsjurist. Helt rätt. Detta är helt och hållet en juridisk fråga!
 
”Sedan 1998 och i synnerhet sedan 2007, har dessa skillnader mellan EU-direktivet och svensk lag kostat svenska bönder miljontals, kanske miljarder kronor i böter, viten, förelägganden och uteblivna lantbruksstöd. Här skulle en ny Henning Sjöström behöva träda fram och föra en grupptalan mot den svenska staten. Eftersom svenska staten tillämpar lagar(regler) som man inte haft juridiskt stöd för att tillämpa kan i stort sett varenda djurskyddsärende sedan 1998 vara föremål för omprövning och skadeståndsanspråk mot staten.
Staten mörkar naturligtvis om detta förhållande. Mer förvånande är att LRF ställer sig på statens sida. I det korporativistiska Sverige är det inte orimligt att även LRF blir indraget i en grupptalan.
Dessutom är, enligt den så kallade Cioladomen från 1997, de nationella myndigheterna skyldiga att skydda varje enskild EU-medborgare. En sådan grupptalan skulle bli den största hittills mot den svenska staten”
Mats Jangdal,
Frihetsportalen
 
OMHÄNDERTAGNA DJUR – DEN I SÄRKLASS LÖNSAMMASTE DJURHÅLLNINGEN
Problemet med det här rättslösa läget är att det befrämjar korruption. Omhändertagna djur måste ju härbärgeras någonstans och det finns lantbrukare som specialiserat sig på detta. Oavsett hur många djur eller av vilken sort de tar hand om kan de sedan skriva en faktura på ett godtyckligt belopp. Polisen erkänner att de inte kan bedöma rimligheten och därför attesterar de viken fantasisumma som helst! 
Några katter som förvaras några veckor och sedan avlivas har kostat runt 40 000 kronor! Ingen vet om de avlivades redan första dagen.
Tre höns kostade 10 475 kronor.
Ska man leva på djur skall man definitivt satsa på att ta hand om andras beslagtagna djur. Det är verkligen bingo för plånboken. Att ta hand om låt oss säga 50 amkor(kor med kalvar) någon månad har inbringat hundratusentals kronor. Man kan då också sluta ge dem mat för att tjäna ännu mer. Inger märker något eftersom de ju på papperet redan var utmärglade. Sedan går de till slakt och slaktpengarna får bekosta inackorderingen. Det händer att i slutändan står bonden i praktiken för ett livstida näringsförbud och har dessutom en jätteskuld efter omhändertagandet eftersom pengarna från slakteriet inte täcker omhändertagandet
Hela denna process innehåller så mycket pengar att det inte är orimligt att anta att dessa ”fadderbönder” gärna ger inspektören en muta för att bli tillfrågade. Alla skor sig och den före detta djurägaren blir sittandes med Svarte-Petter. Så går det när rättsstaten förfaller. Jag kallar det för ”Staten som en outlaw”.
 
Under åren med att färdigställa Hästmannen – Sista Striden har jag fått många häpnadsväckande samtal från förtvivlade djurägare. De berättar sina historier och man tror inte att detta verkligen kan hända i Sverige. Men det gör det uppenbarligen.
Jag har filmat en del av dem.
 
En tragisk effekt av situationen är att traditionella, gammeldags bönder drabbas hårdast, dvs. de som genom sitt mer skonsamma sätt att bruka djur och natur och har den största biologiska mångfalden på sina marker ryker först. Mångfald, skönhet, kultur och en levande historia förskingras av en statlig myndighet. Medan en annan del av samma myndighet försöker rädda just sådana marker genom eu-bidrag av olika slag. Paradoxalt nog slår alltså en del av lst bonden  i skallen som en polis medan den andra delen av samma myndighet omhuldar samma bonde.
 
Människor som jag berättar allt detta för säger ofta:
– Men vi måste ju ha ett djurskydd i Sverige?! Dessutom har jag svårt att tro att du talar sanning. Vi lever ju faktiskt i Sverige och inte Sicilien. Den vanlige svensken har fortfarande ett unikt stort förtroende för myndigheterna. Men om hen är en djurägare vet den faktiskt inte hur nära katastrofen man står.
 
MODERN HÄXBRÄNNING
Blir man ovän med grannen kan man bli anmäld(precis som under häxprocesserna på 1600-talet) anonymt via lst:s hemsida. När handläggarna(de är ofta två, vilket de enbart ska vara om den anmälda bedöms vara”en risk”) sedan står där på din tröskel blir du förstås förvånad, rent av chockad. Du vet att du skött din hund eller katt exemplariskt och blir sårad över intrånget. Skulle du då uttrycka dig på ett sätt som irriterar handläggarna kan du vara på väg ner i avgrunden utan att förstå att du är både rättslös och chanslös.
 
I rapporten kan det sedan stå om ditt aggressiva beteende” och din ”oförmåga att ta till dig information” mm. Plötsligt har du blivit en tvivelaktig person och när du så småningom ”meddelas djurförbud” kan alla läsa om dig i lokaltidningen och alla förstår då att det inte var mer än rätt att en idiot som du fråntas rätten att ha djur. Världen har blivit ett bättre ställe och handläggaren en hjälte. 
Vägen dit kan dessutom även leda till ekonomisk ruin för din del eftersom du plötsligt får en rapport från det första oanmälda besöket. Det står att på grund av snusk runt matskålen kommer de att göra ett återbesök. För detta kan de debitera dig flera tusentals kronor. Du blir riktigt förgrymmad eftersom ingen någonsin anmärkt tidigare och att du så sent som dagen innan svabbat hela golvet så där är lika rent som kungens porslin. Men du är ändå chanslös eftersom de har sitt tolkningsföreträde. Man kan alltid hitta något hos alla att slå ner på. Det gäller bara att ha god fantasi.
 
Någon vecka senare kommer ytterligare en rapport(som egentligen skall skrivas på plats så djurägaren kan godkänna den eller anteckna sitt missnöje över något i den) där de skriver att ett återbesök är planerad eftersom en adekvat liggplats saknades vid förra inspektionen. Besök och återbesök in absurdum och plötsligen börjar både pengarna och tålamodet att tryta hos dig. Djuret kanske haltade, sprang och gömde sig vilket tyder på rädsla, vattnet var slut eller otjänligt eller maten mm, mm.
När du tror att allt lugnat ner sig återkommer de igen p.g.a.. en ny anonym anmälan från din hemliga fiende. Eller kanske var det dom på lst själva som hittade på anmälan, något du aldrig kommer att få svar på. Denna gång har ”någon” sett dig sparka ditt djur och nu blir du riktigt heligt förbannad vilket noga noteras i din akt hos lst. Ja så kan det hålla på till dess du är ruinerad och inte längre får klappa varken katt eller hund enligt djurförbudet. Och alla i omgivningen, via medierna vet att just du är ett riktigt svin. En äkta djurplågare.
 
Sedan finns det omvända förhållandet. Hela bygden vet att någon verkligen missköter sina djur, många anmäler men inget händer. Och matindustrins storskaliga systemfel får passera, liksom hästtävlingar, djurtransporter(en hel del svensk hästar slaktas så lång ner som Italien) och farliga outlaws vill man helst inte inspektera.
 
Chefen för djurskyddet i Skåne påstod seriöst att några stenar som låg inbäddade i grässvålen vid sidan av en stenmur var ett allvarligt riskmoment för de sju islandshästar som betade på det fältet. Jag har filmat både hästar och stenar.  Antingen stenmuren eller hästarna skulle bort. Islandshästar är ju framavlade för att kunna springa i fullfart med last över klapper- och lavastensfält! Hästransporter och fälthoppning mm var däremot ingen risk.
 
DJURSKYDD? SJÄLVKLART!
Självklart ska vi ha ett bra och fungerande djurskydd, men det måste vara rättssäkert! I sin iver att vara djurens bästa vänner tävlar engagerade människor på nätets kommentarsfält och en del hävdar att man måste offra lite för djurens bästa. Nej, säger jag bestämt. Rättssäkerheten är en grundbult i varje fri, äkta demokrati. Vi får inte låta känslorna rasa iväg så vi glömmer sans och vett. Vi är inte till för staten utan staten är till för oss medborgare och då får vi inte tappa balansen och låta någon sektor lägga beslag på sådan makt de inte ska ha genom att införa diktatoriska fasoner. I vår iver att göra det bästa blir vi djävulens advokater.
 
Demokratin är ingen självklarhet utan måste återerövras och försvaras med jämna mellanrum.
Egentligen är det helt tokigt att två pensionärer, Berndt Eriksson och Ulf Pettersson, ska behöva sitta och mala på sina stjärtar, helt ideellt i över fyra år.  Dessa parhästar har läst in hela den nationella lagstiftningen, alla förordningar och regler och EU-lagstiftningen, för att försöka återföra landet in på den rättssäkra vägen igen. De är nu sanna paragraf-ryttare.
 
Förhoppningsvis kan även filmen hjälpa till. Stig-Anders är toppen av ett isberg. De flesta som förföljs viker sig fogligt och tar inte kampen eftersom de inte vill figurera och stigmatiseras i medierna.
 
När jag frågar Stig-Anders hur han orkar och inte bryter ihop svarar han:
– Jag sover gott om nätterna för jag är inte straffad av samvetet. Samvetet straffar mig icke och jag vet att det finns en högre rättsordning än den jordiska.
 
Det finns mycket, mycket mer att skriva i frågan men jag sätter punkt här. Resten får ni se i filmen Staten som outlaw.
 
Jag rekommenderar ett besök hos Jan-Erik Andersson som vet hur slipstenen skall dras och kan förhindra katastrofer.
 
 
 
Följande personer har jag också stort förtroende för:
 
Anette Cedergren:
Jur kand som driver AC Cedergrens Juridiska Byrå i Malmö o samarbetar med jurister på bla. IPR Juristbyrå.
Inriktningen är främst djurskydd och brottsförebyggande arbete samt att hjälpa brottsoffer.
 
Astrid Lofs 
Miljö o Samhällsblogg:
 
 
 
Vänligen
Peter Gerdehag

 

 
Dokument för överklagande angående dom om hästarnas hälsa och skötsel
 

Download the PDF file .

Comments