Redan 2006 hade den första filmen om HÄSTMANNEN Stig-Anders premiär på bio. Det var lika mycket en naturromantisk skildring av ett unikt livsöde, som ett ställningstagande för varje människas rätt att välja sin egen väg i livet, utan att  ifrågasättas. Filmen har rönt mycket uppmärksamhet i framför allt Sverige och Norden. En stor publik har älskat den nästan  reservationslöst och hyllat Stig-Anders för sitt mod och kärlek till sina älskade hästar Linda, Sally och Mona.

affisch HÄSTMANNEN 1 low res mellan

Stig-Anders liv styrs av Vår Herre och en djupt rotad tradition. Han lever ensam på familjegården i Råskog i djupaste Småland, en bärare av gamla jordbruks-metoder som förkastats och sen länge glömts i granngårdarna. Överallt på hans gård finns det hästar, hästar som plöjer, hästar som betar med korna, hästar som drar timmer i skogen, den skog som han försöker hålla så prydlig som vore det en park och inte ett stycke natur. Så kommer stormen, som över en natt förändrar Stig-Anders stilla liv till ett drama på liv och död. Med snön piskande i ansiktet försöker han rädda det sista höet, som fått stå ute alldeles för länge. Hans prydliga skog blir ett enda kaos. Hans kor får inte vara kvar i den utkylda ladugården, hästarna tas om hand. Stig-Anders vaknar upp på sjukhuset med fötterna svårt frostbitna, och i själen närmast apatisk. Utan sina hästar har hästmannen till synes inget att leva för. Då som en ängel från skyarna, dyker Madelene upp. Som liten lärde hon sig rida och arbeta i jordbruket på Stig-Anders gård. Nu har hon hört hur olyckan drabbat den ensamme mannen och hon har bestämt sig för att försöka hjälpa honom att komma tillbaka till sitt liv som den märklige hästmannen i Råskog. 

En näst intill hundraprocentig del av publiken som sett filmen har blivit positivt berörda av historien om Hästmannen och många undrar hur hästarna och Stig-Anders mår idag. En handfull personer ur samma publik har dock berörts negativt och  oroat sig över hur Hästmannen sköter sina hästar och  och hans sätt att leva. Anonyma anmälningar och ett omvittnat stort intresse från djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Jönköpings län, ledde bl.a. till att kort efter filmen visats i TV den 4 mars 2007, så anmäldes genast Stig-Anders ”av uppmärksamma tittare”, som det beskrevs i media. Vem denna uppmärksamme tittare är, kan vi bara spekulera om, men bara några veckor senare fick Stig-Anders hot om föreläggande av djurskyddshandläggare Ingela Björklund. På endast 14 dagar måste stallet vara i ordning på gården och det ska även finnas gott om foder och möjlighet för hästarna att kunna gå ute i en inhägnad hage, med stängsel som håller och med lagad grind. Allt i enlighet med  ansvarig myndighets ”moderna” regler och förordningar. Stig-Anders hade dock tur i oturen. För filmen om honom själv som Hästmannen medförde också ett enormt publikt intresse och personligt stöd för hans sätt att leva med sina hästar. Allt åtgärdades snabbt och vid djurskyddhandläggarens återbesök några veckor senare blev det godkänt på alla punkter. Hans livsmotto: ”Ont ska med gott fördrivas” fick ett vackert praktiskt uttryck genom många människors medkänsla och praktiska arbete. 

I flera år efter anmälan och inspektion 2007 levde levde både Stig-Anders och vi som gjorde filmen om Hästmannen, i övertygelse om att hans nyvunna status som ”rikskändis” och med hjälp av otroliga mängder utsträckta händer, skulle vara näst intill ”untouchable”. D.v.s. omöjlig att röra och omöjlig att ifrågasätta HUR och OM, han verkligen har förmåga och kunskap att sköta sina ardennerhästar, på för dem bästa sätt. Ingen av de oändligt många hästintresserade och hästkunniga besökare som besökt Stig-Anders och skrivit i hans gästbok i lagården, har någonsin funnit skäl att ifrågasätta detta!

Våren 2010 kände Peter Gerdehag ändå på sig att saker trots allt var på väg att spåra ur, gällande myndighetsutövandet och tillämpningen av djurskyddet i Råskog för Stig-Anders och hästarna Linda, Sally och Mona. Ryktet gjorde gällande att Stig-Anders riskerade att behöva göra sig av med sina älskade vänner en gång för alla. Peter beslutade därför att återigen besöka Råskog och dokumentera Hästmannens liv under tiden som Stig-Anders försökte reda ut kampen mot länsstyrelsen i Jönköpings län. Vad de inte visste var att detta bara var fortsättningen på den livslånga strid som Stig-Anders och vi redan trodde var över. En strid som fortfarande rasar och lett oss hela vägen fram till den uppföljande filmen HÄSTMANNEN -SISTA STRIDEN